Förflyttat mig.

Jag har flyttat till blogg.aftonbladet.se/lovisa nu och ni får mer än gärna flytta efter för att läsa där istället! Jag hatar när bloggare byter plattform men jag tror att detta kan bli bättre hörrni.

Om ni följer med så ses vi på andra sidan!
Och om ni lämnar mig här så får ni ha det gott så syns vi säkert någon annan gång.

~ Lovisa.

Föredetta födelsedagar.

Jag har kikat lite på föredetta födelsedagar. Och alltså, ja. Jag vet inte. No comments.

Födelsedagen 2007.
Jag var fortfarande liten. Liten som fan. Patetisk som fan likaså. Fyfan. Jag skäms över mig själv. Jag föraktar mig själv hur jag var då. Jag var fortfarande lite små-emo.


Födelsedagen 2008.
Var skitsur på Syrran för att hon varit en idiot och sänkt ljudet så mycket på tv;n att man inte hörde någonting och förstörde då VMA för mig. Var skitsur över att Max spoilade mig om VMA. Var skitsur på Carråhhoe för att hon spoilat VMA för mig. Var skitsur över huvud taget för allting som hade med VMA att göra. Och det var väl i princip det enda jag tänkte på hela dagen. Sedan var det för mycket plugg i skolan för att kunna fira mig på kvällen. Kul för mig.
Har ingen bild därifrån. Slutade ta egobilder för länge sedan när den dagen var kommen. That was sooo 2007.

Födelsedagen 2009.
Sjuk. Hemma. Ha skittråkigt hela dagen. Inte ha en enda födelsedagspresent hemma att syssla med. Städa rummet, plugga, önska att man kunde vara i skolan för att ha någonting att göra. Ikväll blir det ännu mer plugg och sedan får vi se. Eftersom jag är sjuk känner jag inte för att gå ut någonstans ikväll. Men vi får se hur det blir med det.

Pallallalallalallalalalala.

~ Lovisa.


Flyttning.

Funderar på att flytta bloggen till ett annat ställe. Men än så länge pågår det bara förändringar i mitt huvud. Jag har uppnått över 700 inlägg på denna bloggen och det känns som att det är läge att flytta på den nu, tycker ni inte? Det har varit fint så länge det varat och statestiken har varit väldigt upp och ner. Nu är den lagom. Och jag är oroad att ni inte vill följa med om jag ändrar plattformen för bloggen.

~ Lovisa.

Sweet Sixteen.

Så idag blir jag alltså sexton hela år. Waow. Det känns faktiskt lite i kroppen. Det brukar inte kännas. Men jag känner mig som sexton. Detta kan vara enda födelsedagen på väldigt länge som det känts att jag faktiskt blivit ett år äldre.
Jag har fått en iPhone, Alex Schulman's bok "Privat" som han skrivit med Carolina Gynning, Cinema Bizarre's 2007CD och ikväll ska vi förmodligen beställa biljetter till High School Musical med Kevin Borg. Kommer bli grymt! Eftersom iPhone kostar sjukligt mycket så fick jag bara det. Och 1000 kronor av farmor och farfar, 300 kronor av mormor och morfar + kantareller. Mumma! Så till mig själv har jag köpt die wilden kerle 1-5, en Coldplaybox och två cdskivor från Culcha Candela. Gryyymt!

Idag är det tisdag den åttonde September. Det vill säga; Tokio Hotel har invaderat Sverige. Och jag är hemma, sjuk och kommer inte gå utanför dörren idag. Hm. Men eftersom dom inte ska ha signering eller dylikt så kommer det inte spela någon roll. Så jag sitter hemma och lyssnar på NRJ eftersom det är dit TH ska om jag förstått det rätt. Därför sitter jag här och lyssnar på NRJ och just nu pågår det någon busringning som är sjukt kul. Och nu är det Green Day. Fint som fan.

Förövrigt har jag inte kommit underfund med vad man gör på en födelsedag när man är hemma och sjuk. Hmpf. Äckligt tråkigt, faktiskt. Men jag funderar på att göra tre saker;

1. Mysa med att kolla på antingen harry potter eller twilight.
2. Städa rummet (PWAH).
3. Göra läxor.
4. Hosta ut lungorna (kommer jag ändå behöva göra förr eller senare).

Hejs så länge.

~ Lovisa.


Dagen i sin helhet.

Jag tänkte dra upp ett snabbt inlägg om hur dagen varit i sin helhet. Idag har jag alltså;

Följt med pappa och morfar in i skogen och plockat tre hinkar kantareller. Kan man få en bättre födelsedagspresent? Jag vet inte det alltså.

Fått 1300 kronor i födelsedagspresent (300 kronor av mormor och morfar och sedan 1000 kronor av farmor och farfar) så jo, okej, det var också en väldigt bra födelsedagspresent, hahaha!

Jag har ätit fyra kakor. Det var länge sedan jag åt så många kakor. MEN DOM VAR SÅ GODA. Muuums. Kolakakor är livets mening eller något sådant...!

Jag har varit stolt över att jag härmed är klar med matteläxan, svenskaläxan, franskaläxan och tyskaläxan! Är man bäst så är man, inte mer med det.

Har åkt hem i fem timmar och på slutändan varit så uttråkad att jag skrattade som en galning åt mina och Systers konversationer. Vi kan vara väldigt roliga ibland.
Två utav samtalsämnena var bland annat;

1.
Jag;"Tänk om ett grässtrå hade klaustrofobi?"
Syster;"Varför det?"
Jag;"Jo, tänk om strået var jätterädd för alla grässtrån bredvid och så bodde grässtrået på en äng med massa strån bredvid."
Syster;"Ja, men då skulle ju dom ha växt upp tillsammans och då gör det ju ingenting?"
Jag;"Men tänk om alla hatade strået?"
Syster;"Tänk om någon kom och trampade på strået då?"

2.
Jag;"Säg något knäppt jag kan skriva en berättelse om."
Syster;"En snigel som har klaustrofobi."
J;"Vad menar du?"
S;"Jo, att snigelns hus är jättelitet, att han blir tvungen att trycka sig in i det för att komma in och så är det jätteläskigt där inne eftersom han har klaustrofobi. Samtidigt är det vinter utanför och snigeln kan frysa ihjäl."

Och efter att ha suttit i en bil i fyra timmar var detta så roligt att jag inte kunde sluta skratta.

Dessutom har jag pratat med Carråhhoe en del, fått reda på att jag ska få ett bamseplåster av Hugo i födelsedagspresent (förmodligen Skalman) och blivit överlycklig med fina Adam över att Adam Young (aka Owl City) förmodligen kommer till Europa och då kanske kommer till Sverige.

DENNA DAGEN har gjort mig lycklig. Och ikväll är jag en lycklig människa! Och jag ska nog snart göra engelskaläxan. Men innan dess ska jag prata med Snorre om die wilden kerle som jag ska beställa.

~ Lovisa.

Saker jag vill ha.

Jag fyller år den 8 September och har kommit fram till några saker jag vill ha.

Jag skulle vilja ha en iPhone.
Jag skulle vilja ha Alex Schulmans bok "Privat" som han skrivit med Carolina Gynning.
Jag skulle vilja ha alla fem Die Wilden Kerle filmerna.
Jag skulle vilja ha Culcha Candela's två CDskivor.
Jag skulle vilja ha en ColdplayDVD så att jag kan finna lyckan att se Coldplay live oftare.

Och förmodligen kommer jag att få allt detta också. 1300 kronor har jag fått av mor + farföräldrar. Och förmodligen kommer jag att få boken och telefonen av mamma och pappa.

Mwaaaaaaaaah, lyckan.
Två dagar kvar nu!

~ Lovisa.

Höst.

Det är höst nu och den kan kännas deprimerande om man nu tänker på det viset.
Men meningen med denna bloggen är inte att jag ska få varken mig eller ni som läser att bli deprimerade. Snarare tvärtom. Jag vill känna mig lycklig när jag skrivit klart i denna bloggen.

Så vad är fint med hösten? Jag minns en höst när jag var ute med mitt (nu döda) marsvin i löven och bara myste med henne ute hela dagen. Det är otroligt mysigt att ligga ute i löv med en vän och fotografera varandra. Ha photoshoots i lövhögar som är av alla möjliga färger. Det blir fint.

Det blir kallare, javisst. Men är inte tjocktröjor det bästa man kan ha på sig, då? Det är så otroligt mysigt. Jag har nu tagit över min pappas mörkblåa tjocktröja, jag har två twilighttjocktröjor, en tokio hotel tjocktröja och också helt ordinary tjocktröjor.

Sedan är kantareller höstmat. Och kantareller är något av det absolut godaste jag vet. Det är ett måste att äta under hösten!

Dessutom har skolan börjat och dessa nya saker i matematiken kan man ju sedan innan och det känns skönt. Att jag dessutom fått börja läsa tyska i skolan känns alldeles, alldeles rent ut sagt underbart. Herrejisses vad jag längtat. Sedan hösten 2006 har jag velat läsa tyska och nu i gymnasiet så äntligen säger jag bara!

Regniga höstdagar är mysiga om man har massor utav filmer eller serier på datorn. Alla 10 säsonger av Vänner är inte helt fel att sitta inne med under regniga höstdagar eller sjukliga sjukdagar.

Hösten känns braaaaaa för tillfället och jag längtar tills jag får känna på höstkylan.

~ Lovisa.

Aouzch i huvudet.

Man borde inte blogga i detta tillståndet. Aningen melankolisk (fast på någorlunda bra sätt), ont i huvudet så in i helvete, frusen som fan och återigen är humöret väldigt melankoliskt eller neutralt känner jag. Känner hur det sticker lite i ögonen, hur jag känner mig irriterad och arg men samtidigt vill jag ha människor runt mig. Har inte haft såhär många känslor på ett mycket långt tag. Har bara haft lycka i mig i flera veckor nu. Så detta känns lite främmande, men samtidigt är ju känslorna bekanta. Jag har träffat dom förut, så att säga.

Tokio Hotel kommer till Sverige nästa vecka. Inte för att det berör mig. Dom ska inte ha signering eller dylikt. Stå på svensk mark, javisst. Häftigt. Men no more. Kul att få veta det såhär efter när man gråtit av lycka, inte kunnat säga något annat än "omg" på fem minuter, hyperventilerat och darrat som fan. Har nog aldrig darrat så mycket innan. Eller jo. När jag visste att jag fått ståplatsbiljetter till tokio hotel konserten som blev inställd efteråt.
Men jag säger idag som jag sa då; Dom har orsakat mig mer lycka än besvikelse. Trots att besvikelsen alltid är lika hård att ta.

Nu kom syrran in och undrade om jag ville följa med och springa med henne. Aooouuuuch. Mitt huvud värker som fan och jag börjar känna mig riktigt kass. Vettehelvete alltså. Men glöm, alltså det är bara att glömma att jag missar tyskan imorgon. Jag har sett fram emot det nu. Såååååå, glöm att jag missar det.

Nu ska jag klaga lite och sedan komma tillbaka för att lyssna på Kira Willey med låten Colors. Den är sååååååå otroligt amazingly bra.

Just nu är det svåra; heter det Color, Coulor eller Colour? Färg på engelska alltså.

~ Lovisa.

Den tråkiga staden.

Jag är (ta inte åt er, snälla) sååååååååååååååååååååååå glad att slippa Sollentuna om dagarna. Allvarligt. Sollentuna är fint, javisst. Jätte snuttegulligt och sådär. Men att komma bort från fuckin' Sollentuna under dagarna till något helt nytt där ingen får se på Sollentuna, det är något helt underbart. Det är absolut inget fel på min familj. Jag älskar min familj mer än allt annat. Men att få skita i Sollentuna under dagarna. Att komma hem är dock hemskt. Att gå på Sollentunas gator. Se alla människor som tror att dom är bäst i världen. Människor som tror att dom är rockstjärnor. Hälsar lite stelt som att "Shit, tänk om hon vill ha autograf nu?". Fyyyyyyyyyyyyyyyyy.

Så what to do här i Sollentuna? Det finns ju fina människor här trots allt. Så nu hade jag tänkt gå på en promenad. Men Manda är sjuk - kanske i svininfluensan. Och Carråhhoe vill inte.
Sedan har jag faktiskt inte många vänner i just Sollentuna som skulle klara av ett impuls-samtal om att gå på promenad en halvtimme utan att få en smärre chock. TRIST SOM FAN, jag vet. Men det är ju så Sollentuna är, eller hur? Trist som fan.

Så nu tar jag med mig mp3;n på högsta volym och går runt i tråkiga (fast fina) Sollentuna och ser alla människor som tror att dom är något fast det är helt tvärtom. Samtidigt kan jag gå och längta efter morgondagen, då jag får åka bort härifrån igen.

~ Lovisa.

SÅ MYCKET LYCKA!

SÅ MYCKET LYCKA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG! HUR ÄR DETTA TROLIGT EGENTLIGEN? Jag kan inte förstå det. Vet ni? Tokio Hotel kommer tydligen hit nästa vecka. Det är oklart vad dom ska göra, vilken dag dom kommer och över huvud taget vad som kommer hända, hahaha! MEN DOM KOMMER HIT och det är det viktigaste. Dom ska stå på svensk mark efter två år. Ååååhhhh, ÄNTLIGEN alltså. Idag har varit en sååååååå skön dag. Först hade vi svenska. Tror på alla rätt, men we'll see. Sedan engelska. Det var geil som fan, hahaha! Sedan lunch och sedan geografi vilket också var bra. När jag ritar världskartor så blir dom ju vackra, HEHEHE. Woho! Efteråt åkte jag och Hugo in till gamla stan för att fika på Espresso House där jag gjorde tyskaläxan och halva franskaläxan. GEIL. FANTASTISKT. WOHO. hahaha.
IALLAFALL. Jag mår jättebraaaaaaaaaaaaaaaaa för tillfället som ni kanske märker eller förstår? Så just nu lyssnar jag på bra svensk musik som Markus Krunegård och Kristian Anttila.

Nu ska jag strax ordna med fem kollegeblock jag köpte idag eftersom vi inte får det i skolan. Har inte kommit på hur ännu, men det ordnar sig väl! Kreativitet, come to me, bitte?

Ge mig en chans till, jag kan.

~ Lovisa.

Håltimmen.

I måndags hade jag två timmars lång håltimme. Jag trodde att det var fyra timmar först. Så jag åkte in till centralen klockan nio och började sakta gå mot gamla stan. Det var knappt en människa i stan och att gå där och lyssna på bra musik kändes väldigt underbart. Att Stockholm kunde vara så fint anade jag inte. När jag klockan var runt halv tio gick jag tillbaka och gick runt i gallerian en stund för att gå tillbaka ännu en gång till samma mittpunkt; T-centralen. Jag gick till hemköp för att köpa en coca cola zero och efter det gick jag upp en våning då klockan blivit tio. Fler folk kom strömmandes.
Som om någon klickat på en knapp. Helt plötsligt öste det in människor till stan. Jag gick till Åhléns och kollade på en fin tröja. Sedan kollade jag på Bengans och köpte två skivor. Gick sedan tillbaka och köpte en tröja och en födelsedagspresent till Carråhhoe på Åhléns. När jag tänkte driva runt lite till på stan utan att ha något mål så ringde Hugo och sa att jag kunde få ha tyskalektion ifall jag ville. Vilket jag mer än ville. Eftersom det var något jag sett fram emot hela helgen (patetiskt nog).
Så då åkte jag tillbaka och Hugo mötte mig vid stationen. Därifrån gick vi till skolan och hade lektion.

Det är lyckliga dagar jag lever numera.

~ Lovisa.

Everything will be wonderful some day.

Everclear's låt Wonderful är verkligen helt underbar. Idag var det alltså skola. Först åkte vi till KTH för att lära oss om hur idrottslektionerna ska gå till hädanefter.
Sedan åkte jag och Hugo till Stockholm Central och åt på McDonalds. Det var gott. Efter det köpte jag en frapino. Den var inte lika god. Efter det åkte vi tillbaks till skolan, hade två lektioner för att sedan åka hem.

HELT OKEJ DAG, så att säga. Jag är dock lite trött trots att dagen varit bra. För trött för att kunna skriva något vettigt blogginlägg. Trots att jag vill. När jag läser igenom detta och tänker mig att utomstående skulle läsa detta, en främling som kanske aldrig träffat mig, då tänker jag att den människan ser mig som vilken idiotisk tonåring som helst. Iallafall om det är en 40årig man som inte har några egna barn som läser texten.
MEN DET HOPPAS JAG ATT DET INTE ÄR.
Nu ska jag sluta babbla på om ingenting över huvud taget.

Ha bästa kvällen på länge nu, willya?

~ Lovisa.


Kvällsaktivitet.

Syster och mamma ska tydligen på bio ikväll. Jaha. Tackar för att jag får följa med och allting! Nej, men eftersom jag och pappa är hemma ensamma så tänkte vi komma på något. Jag valde därför att ta bort mitt föräldraförbud på mina filmer (jag är copycat på Seth @ OC och jag vet om det, tackar som påpekar). Därför har jag och pappa bosatt oss i min säng och sett på första avsnittet och nu har jag varit och handlat gräddfil och han har fixat morotstavar. Så nu ska vi sätta oss för att kolla på andra avsnittet med morotstavar och Sourcream&oniondipp. Sounds good? Really good.

Imorgon är det musik, tyska och franska som gäller. Låter som en väldigt okej dag, eller hur? Can't wait! Ååååååhhhhhhh.

~ Lovisa.

Med tanke på dagen.

Jag sitter här och tänker på vad jag ska skriva om. Jag kan liksom inte komma på någonting. Allt jag tänker på är hur dagen ska forma sig och vad jag vill göra av denna dagen.
Det skulle nog ha varit kul att åka till stan med Carråhhoe idag. Jag har inte varit där på rätt länge. Och Carråhhoe är så mysig att vara där med. Men kommer hon verkligen orka idag efter natten? Jag känner på mig att hon kanske inte sovit jättemycket. Och om hon gjort det så kommer hon sova länge, vilket betyder att hon säkerligen inte vaknat än.

Jag kanske skulle sätta mig ner och hålla på med saker som gör mig trygg? Klippa och klistra med tidningar, se på harry potterfilmerna. Nja. Jag känner mig väldigt trygg fortfarande. Jag har en hel hög tidningsutklipp som väntar på att få bli ett kollage. Jag behöver inte det just nu.

Skriva ett brev och skicka det till någon? Nej, vem skulle jag skicka det till? Jag och Snorre har slutat med våran brevväxling. Röv och jag skickar inte heller brev lika ofta längre. Och det finns inte många andra jag tycker om att skriva brev till.

Joeyavsnitten är slut nu och det finns inget mer att se av dom säsongerna.

Att ta dagen som den kommer gjorde jag igår och det blev rätt mysigt. Men igår gjorde jag inte mycket heller. Jag vet nog vad jag ska göra nu iallafall. Väcka syrran + Victor för att be om en chailatte. Det är det minsta dom kan göra för mig eftersom jag hämtade dom igår! Jag har så många bus jag vill göra på Syster men den jäveln är aldrig hemma, så det blir liksom aldrig av. Fan, då.
Men nu ska jag iallafall hämta ett par isbitar och ge till Victor och Syster. Det blir dom nog glada över.

~ Lovisa.

Edit; Hann inte ens ner till källaren (där syrran + Victor sover) utan jag blev sur innan dess. Det finns inget att äta här. Morgonen blir dvs = ingen frukost och sittande framför datorn några minuter till på grund av att det inte finns något att göra. Jag känner på mig att denna söndagen inte kommer bli bra.

You can sit beside me when the world comes down.

Dagen har varit fin. Jag har tänkt mycket. Och dagen har gått i ett avslappnande tempo, trots att det brukar kännas som att tiden går alldeles för snabbt vissa dagar.
Jag har känt på tomheten idag. Jag har liksom låtit tomheten smyga sig på och besöka mig idag. Jag har inte låtit den göra det på en lång, lång tid nu. Men idag hände det alltså. Och eftersom jag lät den göra det så tog den mig inte bakifrån utan den tog det försiktigt.
Nya skolan Didaktus är helt underbar. Men idag har jag SMSat en del med Hampus. Och då började jag tänka på SMK och förra klassen. Och jag saknar liksom allting. Det finns dock mer saker jag inte saknar än vad jag faktiskt saknar, ska jag väl erkänna. Men vissa saker saknar jag så mycket att tomheten faktiskt hälsade på idag, som sagt.
Jag saknar när klassen var på skansen. När jag tog fotona på tjejerna + Hampus + Martin. När jag började fnissa ville alla titta och sedan kom vi på att Martin & Hampus skulle ge kameran "evil eye" medan tjejerna såg ut som dagisflickor. Hahaha.
Jag saknar allt i vardagen. Våra otroligt stora skåp! Jag hade liksom vant mig vid dom.
Hampus som hälsar glatt med ett "Hej Lollo!", hahaha. Han är en utrotningshotad varelse; han är den enda som fortsätter med att kalla mig Lollo.
Men jag saknar alla sådana där små saker som fanns i vardagen.

Dock vet jag att saker från vardagen i Didaktus kommer jag att sakna otroligt mycket. Det ska jag inte vara tyst om. Jag saknar saker därifrån idag, trots att det är skola om lite mer än 24 timmar igen och trots att jag bara gått där i två veckor. Didaktus är så otroligt bra. Jag har inte varit såhär lycklig på flera år vill jag tro.
Att få träffa Hugo på morgonen som är en otroligt rolig och bra kille och få åka med honom till skolan. Komma in till en nyrenoverad skola med bra lokaler. Det är sån skillnad mot SMK. "Man kan andas!" är det första jag tänkte när jag kom in, hahaha. Lärarna är så otroligt roliga också. Klassen också. Och schemat är bra. Och alltså, det gör mig lycklig.

Men ibland måste man få sakna lite av det förflutna också.
Ibland måste man få sakna lite av SMK.
Eller åtminstone lite av 4-9MB-klassen.

~ Lovisa.